vågar inte släcka lampan

Jag ligger här i min säng hemma hos mormor. Har väl legat här i en timme ungefär. Mormor har redan slocknat men här ligger jag klarvaken och vågar inte ens släcka lampan!

Jag är så rädd för att paniken ska krypa in i mig när mörkret släcks. Jag vill somna direkt men vet ju att jag kommer ligga vaken och må skit. Jag har ingenting att göra mig illa med. Det är ju lixom vad jag gör när jag mår så här. Bara det ger en viss bit av panik.

Jag har varit duktig och tagit min medicin (dubbla dosen än) regelbundet varje dag på senaste. Ändå mår jag skit!
Hur mycket ska man behöva trycka i sig för att kunna må bra och klara av sina problem?

Dessutom så har vi ju jag och min jävla separationsångest! Mår så sjukt piss över att lämna det här! FAN! Varför kan man inte dela på sig? Varför kan man inte få se facit innan man gör sina val? Jag hade då inte valt den här vägen iaf..

Bara att ens skriva om det här får mig att bli kokhet igen. Inom mig känns det som att jag har en bastu.
Jag hade inte tänkt låta ångesten komma inpå mig. Därav den tända lampan och mitt eviga fipplande på mobilen. Försöker trötta ut mig själv.
Istället blev det att svara på ett sms. Självklart började jag gråta.. Men det är åtminstone borta nu.
Jag kan inte låta det komma till mig. Inte här. Inte nu.

Jag vet att om jag låter det komma så kommer det rejält och jag klarar inte ett sånt utbrott själv. Samtidigt som jag inte vill att någon ska vara med.


Måste sluta skriva nu. Bara måste.