Tidigt ínlägg

Klockan är nu kvart över fem på morgonen. Jag sitter här o lyssnar på musik och skriver blogg. Älskling har åkt för typ en timme sedan..

I hate goodbyes.. I hate these tears in my eyes..

Det blev en vaken natt med honom. Han skulle åka så tidigt så vi höll oss vakna. Bara legat och myst oss igenom natten typ.
Känns faktiskt jobbigt att han åker. Framförallt att inte veta när vi ses igen. 120mil är långt..

Hej igen
Jag är uppe än
Ser natten möta morgonen
Jag satte mig
Och skrev till dig igen

Sover du
Saknar du
Ser du också dagen vakna nu
Räknar varje andetag
Tills jag kommer hem

Det är samma natt
Samma stjärnor här
Det är ett vackert liv
Det är en vacker värld
Och en vacker dag
Är väl du och jag
På samma plats
I samma andetag

Hörde den låten innan jag åkte ner förra gången. Men det var först nu jag kom att tänka på den. Och den stämmer rätt bra.

Sebastian -
Jag älskar att ligga i dina armar. Ha huvudet på ditt bröst och höra ditt hjärta slå. Det gör mig lugn. Får mig att känna mig trygg.
Men det bästa är ändå när vi båda slappnar av. Strax innan jag somnar. Rätt som det är klarnar jag till en stund och märker att vi andas i samma takt. Igen. För faktum är att det händer ofta. Det känns så mysigt. "I samma andetag"