Känner mig så liten. Så svag och maktlös. Nedstämd. Ledsen rent av.
Behöver prata. Men med vem? Och om vad egentligen?

Den här grejen har slagit så mycket hårdare än vad jag trodde. Trodde jag ens att det skulle hända?
Hur kommer livet se ut sedan?
Det gör för ont, vill inte tänka på det.
Lägger mig i fosterställning och blundar istället.

Kanske försvinner det då?