Jennica - Två år?

Jag har tänkt en del på en sak den senaste tiden. Jag berömmer alltid mig själv för minsta lilla sak jag gjort. Känns ungefär som att jag är två år.
MEN samtidigt är det nog mycket det som gör att jag faktiskt mår bra just nu och har gjort det ett tag trots att jag nu ligger hos kronofogden, måste söka hjälp av soc då jag inte är sjukskriven längre men fortfarande inte känner mig riktigt kapabel till ett jobb igen.

Krav är helt enkelt en sak jag fortfarande är för vek för. Krav som i form av att ha ett schema och ett jobb man MÅSTE till.


Men som idag, jag känner mig jätteduktig för att jag har städat lite på rummet, faktiskt en del, dessutom har jag tvättdag! :D
Det är saker som folk ser som normala saker. Men när man har mått som jag en lång period där man inte orkar städa, sköta räkningar, diska, dammsuga och andra normala saker så är det ett stort framsteg och något jag kan känna mig stolt över!

Dessutom så är det ju självklart att livet är enklare och framförallt ROLIGARE om man berömmer sig själv för småsaker man klarat av än när man förbannar sig själv över det som är ogjort.
Så tänker jag försöka att fortsätta leva, även när jag kan kalla mig själv frisk och säga att jag mår riktigt bra och inte riskerar att må skit längre. Faktum är att jag uppmanar alla som läser att göra så!


Igårkväll, under samtalet med bäbis, så kom jag på vad jag vill göra framöver. Iaf som läget ser ut just nu.
Det kommer kosta en massa pengar, tid och engagemang. Men jag kommer bli lycklig av det och då får jag göra nåt jag tycker om även i jobbet. :D
Men tillsvidare, i ett par år eller nåt till, får folk vara nyfikna. xD
Säger jag nåt kanske det inte blir någonting. Haha

Hoppas alla andra oxå har en bra dag!