Jag mår så sjukt dåligt just nu.
Vill bara säga förlåt till alla er jag kommer reta upp/såra under en period framöver.
Jag har precis slutat ta min medicin. Fick ju höra att jag blivit "så svår att tycka om". Dessutom har jag haft nästan som koncentrationsstörningar men har i övrigt mått kanon på den.
Men av någon puckad anledning bestämde jag mig för fem dagar sedan att jag skulle sluta.
Det jag har märkt av redan nu är att jag mår lika skit som innan jag började ta den. Ligger och gråter och hatar livet och är bara pessimistisk helt utan anledning.
Skillnaden nu mot då är däremot att jag känner någon sorts lugn i det hela. Allt löser sig!
Vilket känns grymt bra!
MEN när jag mår sådär klent så har jag väldigt lätt att ta ut det över den som är i närheten. Och jag tycker att allt är den personens fel.
Idag blev det så.
Men efteråt kan jag komma fram till att det var rätt dumt.. =/
Jag har för höga förhoppningar på folk och när dom inte lever upp till förhoppningarna är dom elaka mot mig.
Känns rätt sjukt att jag kan märka av det själv men det måste ju samtidigt vara bra.
Jag kan inte skylla på medicinen hela tiden men just nu tror jag faktiskt att det är utdrivningssymptomen från den som gör att jag beter mig så.
Jag hoppas att det går över snart. Annars måste jag nästan börja på den igen och frågan är då om jag ens vågar sluta framöver. =/
Så jag försöker stå ut.
Dessutom har jag de tre senaste dagarna varit sjukt yr i huvudet.
Det börjar med att det bara snurrar till när jag tittar för fort åt sidorna. Sedan blir det bara värre och värre. Till slut snurrar det varje gång jag rör ögonen och samtidigt går det som en stöt genom hela kroppen.
Någon gång mellan dessa stadium kommer illamåendet. Det är nästan värst.
Jag har sjukt svårt för att kräkas men det känns som att jag skulle behöva göra det när som helst men det blir aldrig nåt ändå.
Jättesvårt att förklara.
Men mitt i alla mina klagomål så känner jag trots allt att allt löser sig.
Bara en sista person att få ut ur mitt liv så blir allt genast bättre. Men tyvärr är det inte upp till mig att göra mig av med den personen. Jag får allt stå snällt bredvid och vänta.
Jag hjärtar Hemlis
^^,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar